Jahapp. Någon typ av Matvägran hos dotter 3,5 åringen har infunnit sig.
Tips mottages tacksamt.
Såhär ser det ut med jämna mellanrum:
M: " nu är det mat, kom och ät"
D: "jag är sååå trött, ont i benet"
Paus. M samlar kraft.
M: " nu är det mat, det är jääättegott'"
D: " har ont i foten".
M tröttnar. Börjar äta i hopp om att D kommer självmant. Men icke.
M går och hämtar D. Hon skriker. Sparkar. VILL INTE!!!!!
M sätter D på stolen vid matbordet. D skriker och kastar låtsasprinsesstårtor varpå Hunden tar dom varpå D skriker ännu högre.
M fortsätter äta. Låter inte D från bordet förrän hon smakat en tugga och vi andra ätit klart.
Sen vill D ha kakor lr frukt. Helst päron. Men det får hon inte. D tycker M är dummast i hela världen. M vill typ begrava sig själv, men står fast vid sitt ord. Som en jävla bergvägg.
Har ni fler tips och idéer vore M tacksam. P för den delen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Hoforsbloggen.se går samman med SuperViral.se
2 månader sedan
Prova det här: Förbered D en stund innan, säg att det snart är mat, säg sedan till igen när maten är färdig, men bara EN gång. Ignorera alla protester och argumentera inte. Det viktiga är att undviks tjatet och inte ge uppmärksamhet för det DÅLIGA beteendet. D vet att det är mat nu. Om hon ändå inte kommer fortsätter ni att strunta i henne. Låt maten stå framme även efter ni ätit. Vill hon ha frukt säger ni lugnt och stilla, men bestämt, utan utsvävningar, att hon får frukt efter maten. Tjata inte. Låt inte arga (försök). OM hon sätter sig vid bordet och smakar ger ni henne direkt beröm och uppmuntran för hennes BRA beteende. Och här är nyckeln att ge positiv uppmärksamhet snabbt, inom typ 10 sekunder. Inte en halvtimme senare. Direkt! Och även om hon bara sätter sig ner, och smakar pyttelite.Sen ger ni henne frukt. Det kan låta sjåpigt, men det funkar. Om hon vägrar komma får ni helt enkelt sitta kvar och vänta. Till slut kommer hon och då ger ni henne beröm för det. Uppmärksamhetsprincipen är nyckeln till hur man undviker tjat, bråk och argumentation i många situationer.
SvaraRaderaDet låter vettigt. Ditt resonemang rimmar ju rätt lika med hur man dresserar en hund: ignorera det "dåliga" beteendet och uppmuntra det önskvärda. Och det funkade på vår hund i alla fall :)
SvaraRaderaSka helt klart prova. Jag tror vi provat någon variant av det, men kanske inte följt det fullt ut.
För du vet, om vi inte hämtar henne kan vi få vänta lääääänge innan hon kommer. Men det får vi väl stå ut med någon kväll.
Jag tror vi allmänt försöker lösa situationen med att prata. Vi pratar nog allmänt lite för mycket kring allt. Det gillar inte hundar heller. Enkla kommandon ska det vara som är lätta att förstå. Det gillar ju även jag.
Ikväll körde jag nog mer någon form av "bestämd mamma metod". Inte arg. Bara bestämd.
"Ja, du får vara arg, det är okej, men du får stanna här vid bordet tills jag ätit upp". Typ i hopp om att hon skulle få i sig något.
Det hela slutade med att hon åt 2 köttbullar i alla fall.
Ska definitivt prova din metod i morgon. Tack!
Jag ser med spänning fram emot morgondagens lägesrapport. :-D Gudarna ska veta att vi kämpar väl.
Radera