Google säger att jag är normal.puh.

Sådärja.

Helgen är avklarad. Nu är det måndag och framför mig är den tuffaste jobbveckan på länge. Ett projekt som vi arbetat med 1 år , kommer att genomföras på torsdag.

Ja. På torsdag. 1 dag. Visserligen följer en del efterarbete, men ändå. 1 dag.

Och ni anar inte hur skönt det kommer bli.

Hursom. Helgen var ju tung som jag sagt tusen gånger. Jag hade ingen kraft. Ville bara vara själv. Men min älskade dotter lät mig inte vara. Och igårkväll brast det

" men måste du vara precis där jag är hela tiden!! Kan du inte göra någonting själv!? " . Alltså förlåt dotter, men ibland behöver jag bara få andas min egen luft.

Och E. Vi blev också förbannade. Osams. Ledsna. Den Vanliga visan spelades upp:

"jamen nu har jag dammsugit si och så mycket. Nu är det fasiken din tur"

.... "men dudå, hur mycket mat har du lagat då"

Och så håller det på.

Sen bli jag orolig och googlar RELATIONER för att se om vi skiljer oss från andra par. Googlar TRÖTT MAMMA och finner att jag är helt normal. Vi är normala.

Och i efterhand skrattar jag åt min osäkerhet. Åt oss. Åt mänskligheten.

För hur jävla lätt är det att leva i en familj egentligen. Alla har olika behov. Viljor. Funderingar. Vi är trötta. Kämpar med att få pusslet att fungera. Kämpar med våra egna issues. Och så jobb. Hund. Hus. Radon. Banklån. En bil för lite. Och så vidare.

Jag tror vi är en rätt bra familj ändå. Vi älskar varandra och vi vill leva ihop. Vi är bara lite trötta ibland.

Igår lyckades jag i alla fall med 1 bra sak.....


.... Och det är ju bra. Till och med jag blev på bättre humör.

Idag tänker jag le lite mer för min egen skull. Vara lite mer ödmjuk.

Peace.

Posted using BlogPress from my iPhone