Nervositeten som inte släpper

Gårdagens hopplektion gick strålande ur ett tekniskt perspektiv. 3 galoppsprång på 14 meter var svårt. Det kändes som att vi red i 190 för att nå fram.

George var duktig och gjorde som jag sa. Men det tog ett litet tag innan jag visste vad jag skulle säga. Men när vi väl kom överens var det skoj.

Vi gjorde rätt.

Däremot låg nervositeten som en hinna över min hjärna. Framförallt mot slutet av lektionen.

Från att ha hoppat allt vågade jag knappt ingenting.

Och just så brukar det alltid vara.

Och just den typen av nervositet förstår jag mig inte på.

Att det blir värre mot slutet när jag redan bevisat för mig själv femton gånger att jag klarar övningen.

Jag är snart 32 år. Har ridit sen jag var 9 år med vissa avbrott för studier.

Och jag lär mig nytt varje år. Jag klarar av svårare övningar, svårare hästar.

Men. Nervositeten finns fortfarande kvar. Ibland ångest.

Finns det någon människa som kan förklara för mig hur det hänger ihop?

Hur är det möjligt att jag trots femtioelva gånger bevisat för mig själv att jag kan så finns räddharen kvar?

I övrigt är det bra att stretcha efter hopplektion. Min rygg är gammal idag.




- Posted using BlogPress from my iPhone