Ja. Det är ju inte speciellt nytt. Det vet ju var och varannan människa i pedagogiska tider som dessa.
Men hur lätt är det då?
Med tanke på att så många av våra handlingar vi utför sker helt förbannat automatiskt, omedvetet, finns det ju rätt stor "risk" att man lyckas fördärva ungen både en och två gånger.
Till exempel:
"Dotter! Varför låter du så irriterad för?!! Det är så otrevligt! "
... Säger jag med förbannat irriterad ton.
"Lägg ifrån dig min telefon. Nu leker vi istället"
..... Och så ringer telefonen och så sitter jag fast en kvart.
Sen finns det ju såklart mycket värre varianter som:
"Men gumman då! Du duger precis som du är!"
.... Säger hen när hen mäter sitt midjefett.
Eller:
"Allt måste inte vara perfekt gumman, det duger ändå!"
..... Säger hen när hen skurar golvet för femte gången samma vecka.
Ja. Ni fattar galoppen.
Alla vi föräldrar kommer "förstöra" våra barn på det ena eller det andra sättet. Att tro något annat vore naivt.
Därför gäller det att vara jädrigt nöjd när vi lyckas göra ett endaste rätt.
Som att dra på sig en mössa för att inspirera sin egen dotter till att ha en.
Eller när man väljer bort att städa för att leka med ungen istället.
Eller något annat till synes trivialt.
Som att titta på världens tråkigaste barnprogram för att Dotter skriker:
"Mamma! Mamma! Dinosaurier!"
Och för att det var den enda tiden
man hade tillsammans den dagen.
Posted using BlogPress from my iPhone
