Jag är en vacker prinsessa!

" jag är en vacker prinsessa!"

" jag måste ha rosetten i håret för då är jag vacker"

"prinsessan går fint, kungen går hårt"

Min dotter, 3,5, år. Jo. Hon säger så. Hon leker så. Och jag vet inte varifrån hon fått det.

Min första reaktion var: whattaf###!

"var har du lärt dig det gumman?"
(lätt panik i rösten).

Det var ju en idiotisk fråga egentligen. Hon lekte ju! Hon var i sin värld! Utforskade sina fantasier! Roller!

Ja! Så måste det vara, annars blir jag nervös.

Hela den här princessgrejen är ett stort mysterium för mig och E. Vi uppmuntrar verkligen inte princesseriet. Vi har inga princessdockor hemma, vi tittar inte på princessfilmer (möjligtvis My Little Pony då).
Vi ogillar prinsessor överlag.

Och idag. "jag älskar rosa och lila".

Men. Jag tänker såhär. Det är lugnt. Det är en fas. Det är en lek. Det går bra.

Det går bra eftersom hennes mor inte är någon vacker prinsessa. Hennes mor är en hårt slitande mor med räkningar, orakade ben, svettiga fötter, löv i trädgården, pant i källaren och som framförallt har helt andra ideal.

Hennes far är en hårt slitande sjuksyrra som handlar på loppis, målar tavlor, står vid spisen 6 av 7 dgr i veckan och som uppmuntrar D att leka monster.

Självklart tycker vi också om att vara "vackra", men. Det hamnar långt ner på priolistan.

Och självklart får D känna sig "vacker".

Men det är inte prio ett.

Däremot är det prio ett att D fattar att hon är helt jädra perfekt utan diverse tillbehör.

Det är du med.

Puss!






Posted using BlogPress from my iPhone