Vill inte äta!! Mamma dum!!! Del 2

Tack för alla fina tips igår!

Inatt när E kom hem från jobbet så la vi upp en strategi. Man kan säga att det blev en blandning av alla era tips :)

När det var kvällsmat så sa vi 1 gång: " Nu är det mat, kom och ät"

Hon kom inte. Då gick jag in i vardagsrummet. Stängde av TV:n. Tog henne i handen och gick in till köket. Inget onödigt prat. Inget tjafs. Inga diskussioner.

Väl vid matbordet så sa hon: " Jag vååååågar inte äta. Det är läskigt".

Vi ignorerade det och började käka. Hon försökte igen: "Jag har så ont i foooooooten".

Vi ignorerade det också. Inte elakt, utan fortsatte bara att prata om det vi hade att prata om.

Och helt plötsligt så händer det:

"Mamma. Kan du skära korven åt mig? ".

Och hon käkade upp hela korven, och drack ett halv glas mjölk. Risbollen struntade hopn i, men vi sa inget om det.

Sen undrade hon om hon fick gå ifrån bordet. Då sa vi bara att hon fick sitta kvar tills vi ätit upp. Och det gjorde hon. Utan bråk och sura miner.

När vi käkat klart berömde vi henne för att hon orkade sitta kvar med oss.

Och det var det. Skitskönt!!!

Så. Vår nya strategi är att säga till 1 gång om maten. Om hon inte kommer så hämtar vi henne. Sen får hon sitta med oss till vi ätit klart. Vi kommer ignorera allt tjat och tjafs och "berömma" henne när det blir rätt.
Och både jag och E måste lägga band på oss så att vi inte pratar "ihjäl" situationen.

Tack för alla tips. Spännande att prova sig fram!


......................................................................

I övrigt uppmanade min fantastiska kollega mig idag att det var dags för mig att börja leva MITT liv.

Att klippa navelsträngen liksom. Bli stor.

Och nu ikväll trivs jag riktigt bra med den tanken. Det är ju fan MITT liv.

Puss på er!