När mamma blev en surapa

Tänkte avsluta jobbhelgen med karra i TV-soffan. Helst under en filt och helst med en bra serie på TVn. Vila hjärnan liksom.

Men. Nej. Istället blir jag osams med fina Dotter som vägrar sova och så beter jag mig som en apa. En surapa!

Tröttman och icke- tålamodet tog över.

"Nu är det natt och nu är det du som sover" ( i såpass hög ton att Dottern såklart blev apledsen)

Satanaperkele.

Så nu ligger jag här med superdåligasamvetet och försöker intala mig själv att hon inte kommer få bestående men.

Men. Att komma hem från jobbet en lördagkväll när man liksom hela dagen suktat efter att få bara vara är det lätt att bli en surapa om man inte får det.

"buäääääää!!!!!! Jag (stamp i golvet) vill inte!!"

Åh. Blä. Urk.








- Posted using BlogPress from my iPhone