Barn nummer två

Barn nummer två.

Nej, du är inte på gång just nu. Men jag tänker på dig. Ganska ofta.

På hur livet skulle bli då. Hur Dotter skulle reagera. Hur trötta vi skulle bli. Hur min kropp skulle reagera på en till graviditet. På om det blir kejsarsnitt igen eller inte. Och på hur jävla ont det gjorde.

Och så tänker jag på sömnlösa nätter. Foglossningar. Amning som strulade. På 27 kilo plus och hur ont det gjorde. På min fot som ballade ur. På vansinnet. Blöjorna. Tjafset om vem som sovit mest. Rädslan för att inte räcka till.

Och så tänker jag att jag vuxit sen förra gången. Att jag vet att jag klarar av det. På att jag fixade 4 månaders sömnbrist. Jag fixade snittet. Jag fixade mig själv och framförallt fixade jag att ta hand om en annan människa.

Jag borde klara det igen.

Men det får vänta lite. Kanske ett år eller två eller ett halvår eller något.

Just nu är det rätt fint som det är. Jag har tid och ork till det jag vill just nu. Jobb, familj och hästar.

Men jag är glad över att jag vågar tänka tanken igen.

Det lovar gott inför framtiden.







- Posted using BlogPress from my iPhone