Söndagsmos är på intåg.
I fredags hade jag en föreställning om att jag skulle röja och feja i helgen. Alltså julen ska ju ut. Tänkte jag skulle passa på att snygga till lite.
Men. Den där lilla inspirationen har inte infunnit sig än. Känner mest för att bädda ner mig och glo. Inte göra något.
Det enda jag riktigt ser fram emot är kvällen som ska spenderas med underbara Castor. Men i övrigt är det segt.
Jag tror jag är januariglåmig. Nivet; alla supersociala sammankomster är över och ja, jag tror det känns lite ensamt.
Emil är inne i målarmode och lever i sin egna värld ( vilket jag iofs är glad för då utställningen ser ut att bli grym!). Och dotter. Ja. Hon tycker nog att jag är en rätt tråkig mamma nu.
Jag orkar inte riktigt hänga med i alla lekar.
Men. Det är ok. Det måste få vara ok (brottas brottas brottas med supermumidealet).
Igår hängde vi i alla fall med Minna och Stefan. Vi låg i en varsin soffa och lyssnade på Amors Pilar och försökte komma fram till hur många ungar Fader Abraham hade egentligen.
Och varför gjorde "han såhär, höger arm, höger ben?"
Och varför pratar Arwen så menlöst för?
Och hur mår Kjell Höglund egentligen?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar