Mitt livs första käftsmäll

Igår åkte jag på mitt livs första käftsmäll. Av ett träd.

Idiotiskt gjort.

Till saken hör dels att J som red ut tidigare också hade fastnat i precis samma träd.

Ändå valde jag den vägen. Nivet:
"Äh, det är väl bara att ducka".

Och det gjorde jag. Det var bara det att jag kikade upp en snabbis för att se hur nära vägen vi var.

Och då. Tjong!




Jag tog mig för munnen och såg att handsken blev blodfärgad.

Ok. Något har gått sönder. Rejält.
Jag såg stjärnor och höll mig för ansiktet. Det gjorde så ont att jag till sist inte kände något alls.

Det var 15 minus ute och vi hade säkert 30 min kvar hem. Jag försökte trava, men för halt.

Jag domnade bort i fejan. Nice.

Så stora Castor fick lunka på medan jag spottade och torkade blod.

Och då. Mitt i allt spottande dyker älgen upp.

då brister det för mig. Jag börjar tokskratta och bestämmer mig för att sjunga iväg älgen. med stora bokstäver.

ÄLGEN DU FÅR INTE SKRÄMMA OSS GÅ HEM TILL MAMMAN DIN LA LA LA LA


Älgen drog och till sist var vi hemma.

Hur mås det idag?

Jodå tack. Tjockläpp. Svidigt. Sår i tandköttet. Ovanpå läppen. Lite stelt, men inte så farligt.

Man är väl en tuffing ( ibland ) .




- Posted using BlogPress from my iPhone