Hästgalen

Farin. Superspeedponnyn.



Sakta, men säkert förvandlas jag till den hästmänniska jag var för 20 år sedan.

Jag tänker på hästar, ridning, galoppfattningar, öppnor, stadig vänsterhand, broddar, mular, slutor, snögalopp ungefär 75 % av dygnet.

Jag tänker på hur det blir den dagen jag har tid att skaffa mig en egen häst. En liten storhäst ska det vara. En smärt liten stor sak med ett psyke av guld. Den ska gilla att hoppa och älska dressyr.

Jag är fan galen i dessa djur.

Och nu vankas det klubbdressyr nästa söndag.

Jag tänker att jag ska vara med och ha roligt. Det är 17 år sedan sist. Tror stoet hette Amidia.

En fux som inte var den lättaste att manövrera, hon var en känslig flicka. Hon är också den enda hästen som tryckt upp mig mot boxväggen, blottat tänderna och inte släppt ut mig.

Tokfia.

Det är något med hästar.
Det är något speciellt att vinna deras förtroende. Att få dom att lita på mig.

Intelligenta, vackra varelser.

Stora som små.


Cindy. Finaste dressyrponnyn.


Posted using BlogPress from my iPhone