tisdag 4 december 2012

Min fysiska status är min angelägenhet

Fitness. Kettlebell. Triathlon. Functional moves. Maraton. Ultralopp. Step Up. Gymkort. Bergsklättring. Body Step. Morgonjympa. Lunchpass. Joggning. Powerwalk. Stavgång. Personlig tränare. LCHF. Body Pump. Stenåldersdieten.

Träningsslivsstilen har väl aldrig varit så gigantisk som nu. Småbarnsföräldrar går i skift för att hinna träna. Ungar sätts på jympa och dansskolor för att hålla sig "sunda".

Pulsklockor. Fitnessfighten. Kan du slå en pensionär?

Fitnessmänniskan tar över. Den hälsosamma människan har status. Folk kliver upp två timmar tidigare för att hinna köra ett pass på gymmet. Sen när barnet somnat på kvällen är det powerwalk som gäller.

Självklart hälsosam frukost, lunch och middag.

Samhället har börjat lyfta och höja Den Sunda Människan till skyarna.

Cheferna vill ha friska och hälsosamma arbetstagare. De vill gärna föregå med gott exempel själva och de vill gärna veta om du snusar eller röker.

Och det är här någonstans mitt motstånd väcks. När vår identitet och funktion och duglighet sätts i relation till hur mycket vi tränar.

Hur sunda vi är. Hur mycket vi prioriterar vår fysiska status.

Hur välmående vi ser ut.

Det är fasiken min ensak vad sundhet är. Det ska inte ha något med arbetslivet att göra.

Vad fan hände med hjärnan? Sen när blev det viktigare att kunna springa ett ultra-lopp än att vara smart och intelligent?

Tack och lov är detta inget jag lider av på min arbetsplats, men det brer ut sig.

Människor värderas efter deras Sundhet.

Och nej. Jag har inget emot Body Step, Powerwalkare eller ultralopps-löpare. Snarare är jag imponerad av er! Jag skulle själv behöva träna mer eftersom min rygg är en misär.

Men.

Den fysiska statusen är vår privata angelägenhet. Inte samhällets.


http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/fitness-snart-viktigare-an-bildning






- Posted using BlogPress from my iPhone

3 kommentarer:

  1. Skitbra skrivet. Precis så är det. Människor bränner ut sig i denna prestationshysteri som råder. Kan man inte uppdatera sin status på facebook eller sin blogg om allt man har presterat så finns man inte. Hur sunt är detta i längden då hjärnan inte kan skilja på fysisk och psykisk stress. Fler sjukskrivningar är att vänta i jakten på den perfekta livsstilen.

    SvaraRadera
  2. Ja, det ska bli intressant att se hur friska och "Sunda" vi är om tjugo år.

    Har vi pallat trycket liksom? Att både jobba 100%, ha småbarn och dessutom klämma in några maror här och var? Ja, och allt det andra förstås...

    Alltså. Jag tror inte tiden räcker till det.

    Orken. Inte i längden.

    Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli imponerad av dom som springer en Mara till exempel, jag blir imponerad av hur envisa de är, vilken kontroll de utövar på sin kropp,

    MEN, jag är mycket tveksam till att samhället har något med det att göra.

    Det är på väg åt fanders när arbetsgivare börjar lägga sig i hur mycket vi tränar och vad vi gör på vår fritid.

    Och ja, facebook, facebook... Börjar man jämföra sig där är man illa ute.

    SvaraRadera