Måndagsmos

Det är trist att vara sjuk.
Men det är ännu värre när ens barn är det.

Dotter vaknade inatt och hade "ont överallt".

"Mamma hjälp".

Smällhet. Röd- och varögd. Hosta . 39,5 i feber. Febern vill heller inte ge sig, så fort alvedonen går ut ur kroppen drar den iväg igen. Som en katapult.

Det finns en fördel med att detta händer nu. Det är trots allt 1 vecka kvar till the Afton.

Förra året låg hon i kräkis på Aftonen och det var så inihelvitti synd om henne.

Och just kräkisen letar alltid på oss vid större händelser. Förra året var det ju:

Vid Aftonen
På semestern i mellandagarna
Vid kusinens dop
Över sista april

Så. Jag tänker mig att bi fått vår beskärda del av helvetet nu. Please.

Igår fick jag och Emil ett tokrus och inhandlade diverse lila prylar till vardagsrummet. Matta. Gardiner. Kuddar. Filtar.

Öhh. Vad hände? Ingen av oss vet.

Men well. Det blev juligt och varmt.




Och justja! En kopparfärgad gran.


- Posted using BlogPress from my iPhone