Själva Aftonen utspelade sig i vårt lilla hus. Mormor och farmor och pappor och barn och bröder och systrar var på plats. Maten flödade i vanlig ordning och klappar till barnen.
Och I år var det Emils tur att ligga däckad. Förra året låg dottern. Dock i kräkis.
Men vi fixade det ändå. Han bjöd till och med på en lite fotosession i feberdimman.
Själv tassade jag omkring i glitterklänning och var både glad och lite svettig. Idag torsdag är jag rätt trött. Avslappnad. Nöjd.
Jag är ju ledig en hel vecka till och jag hoppas den kommer fyllas av pulkaåkning och hästar. Kompisar. Hypnotisören. Kalas. Promenader.
Sen är det nytt år. Jag minns mitt löfte från förra året. Jag minns det så väl för det var det svåraste löftet jag har tagit. Och Jag tror inte jag är redo att offentliggöra det löftet än.
Men. En sak kan jag avslöja. Och det är att när du väl bestämmer dig för att göra något. När du väl bestämmer dig för att vända på varenda sten som finns. Väga olika möjligheter mot varandra och när du låter detta ta tid kan små under ske.
Livet är långt och ibland är det bra att vara extra envis. I synnerhet när det kommer till det som egentligen är viktigt.
Nåväl.
Idag blir det pulka och förhoppningsvis tid med min nya fina superradio.
Tjipp!
Posted using BlogPress from my iPhone
Du är klok du !!
SvaraRaderaIbland så ;)
SvaraRadera