Hihi!
Jag väljer faktiskt att skratta. Det är för overkligt och orealistiskt det hon skriver så jag kan verkligen inte ta något av det på allvar.
Det väl vilken amatör som helst att anknytningsprocessen inte är BUNDEN till modern. Barn kan knyta an till vilken vuxen som helst. Mammor dör. Mammor försvinner. Mammor ligger utslagna på soffan. Och om INGEN annan tar över föräldraansvaret så kommer barnet att lida JA, men det finns ju hur många situationer som helst där mamman inte för förmögen att ta hand om sitt barn, men där andra vuxna (kvinna eller man) tagit över rollen som trygg vuxen och som barnet knutit an till.
Jag citerar
"I anknytningssammanhang spelar varken kön eller biologiskt släktskap någon roll. Vi är alla rustade för att ta emot ett litet barn.
Barnet har också förmågan att knyta an till fler än en, men inte hur många som helst. Man brukar prata om att det finns ett behov av ”specifik” anknytning – det utvecklas ju inga djupa relationer om vårdaren ständigt byts ut.
Utöver föräldrar är det vanligt att det också uppstår anknytningsrelationer till syskon och far- och morföräldrar, liksom till barnflickor och förskolepedagoger.
Nästan alla har förmåga till anknytning, men förmågan kan se olika ut, vara olika stark och också vara olika känslig för påfrestningar. /Jenny Klefbom, leg. psykolog, hämtat från www.psykologoguiden.se
Så. Näpp.
På soptippen med hennes lilla utspel.
I övrigt är det snart vår!! Fattar ni!!! VÅÅÅÅÅÅÅÅR!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar