Flykten till gallerian

I DN idag får vi läsa om "shopping med öppet sinne". Galleriorna satsar på "mjuka värden" och gullar till det lite extra. Allt för att den moderna människan ska slippa vara hemma och orka med vardagen på riktigt.

http://www.dn.se/livsstil/trend/shopping-med-oppet-sinne

Alltså förlåt. Men jag kan inte bli att se detta som ännu ett sätt för den så kallade moderna människan att fly sitt riktiga liv. Jag kan heller inte låta bli att bli förbannad över att man satsar på "mjuka värden" för att locka de mjuka människorna. KVINNORNA (alltså, jag raljerar, jag är arg).

Men framförallt. Pengar Pengar Pengar.

Jag ser det framför mig, jag har själv gjort det:

Psykologbesök. Man vänder in och ut på själen. Tårar. Ilska. Känslor som inte kan kontrolleras. Tomhet. Önskar närhet. Pratar om elände och farliga och roliga saker och försöker förstå. Besökstiden är slut. Man ska ut i "verkligheten" igen. Kanske man har öppnat en dörr, en dörr som släpper ut spökena, men in slipper fortfarande lite isande luft. Framförallt känns det tomt. Så vad passar bättre om inte lite shopping?

På det sättet skulle det vara riktigt smart att placera en psykologmottagning mitt i smeten. Och på sätt och vis kanske det skulle ha en avdramatiserande effekt, att den ligger mitt i liksom. Folk behöver sluta skämmas över att själen är lite flikig.

Men ändå.

Kanske gallerior som dessa är ett försök (ja, förutom det uppenbara syftet att dra in mer cash) att försöka återinföra den "stora mötsplatsen". Storfamiljen. Ni vet som det var förr. Alla hjälptes åt (alltså, dom slet ihjäl sig, men ändå, de var tillsammans), och alla insåg nödvändigheten av att vara flera. Vi är sociala varelser. Vi behöver varandra för att överleva.

Men för att återgå till början. Vardagen hemma är oftast ganska grå. Kanske speciellt för en småbarnsförälder. Och det är just gråheten som tar kål på en. Den liksom smiter in på de mest obekväma ställena. Långsamt, långsamt äter den upp den lilla kreativitet som en gång fanns där. Den GÖR det om man inte vet hur man ska hitta nya sätt att leva på.

Och innan man gjort det tror jag gallerior som dessa kan vara den perfekta flykten för många. Den skulle antagligen vara det för mig.

Och samtidigt: Det finns värre saker att oroa sig över. Tänk om vi la pengarna på det istället.