Någon har sagt att det är normalt med 200 sjukdagar det första året på förskolan (gäller det även föräldrarna?).
200 dagar. Det låter ju vansinnigt, men jag förstår också att det inte är taget ur luften.
Denna vår har varit den sjukaste våren i mannaminnet. Och en kort sekund trodde jag det var över, men nepp. I måndags slog det till igen. Hosta hosta hosta! Feber!
Åh. Jag blir faktiskt lite lätt vansinnig på det här. Vi hinner inte mer än komma igång så blir vi sjuka.
Dotter.
Emil.
Jag.
I den ordningen ganska exakt.
Men jag antar att det är så livet är just nu. Acceptera. Observera. Aom.
Om man nu överhuvudtaget ska hitta någon fördel med att vara sjuk så måste det ju ändå vara att man hinner läsa.
För tillfället snurrar dessa två:
"Den mörka hemligheten". Jag tror det är tredje gången jag läser den nu. Rekommenderas varmt till dig som är intresserad av att rota i det förflutna.
"Safari Club". Har precis öppnat den, men den verkar lovande. Språket framförallt! (ja, jag är en språknörd). Dessutom är författaren finska, det brukar båda gott.
I övrigt börjar saker och ting klarna.
Det hurrar vi för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar