Tidigare idag gick jag omkring med en känsla av att det kanske inte är så bra att göra det jag gör just nu och har gjort de senaste dagarna,
men när jag tänker efter så gör jag det här för min egen skull. Skriver. Tänker. Formulerar. Pratar med er.
Och ikväll fick jag en sådan underbar kommentar av en människa. Tusen tack! Det värmer gott i mörkret.
För det är tudelat att vräka ur sig. Jag är en hyfsat offentlig person i Hofors (woho, hela 9000 invånare), många vet vem jag är, jag syns lite här och där. Kanske du som står framför mig i kassakön på ICA imorgon är en av mina läsare?
Just idag har min blogg visats ca 140 gånger. Jag vet inte vilka ni är, men jag anar att ni finns i min omnejd.
Och det jag också märkt är att det verkar finnas ett behov att få läsa om det här instabila måendet. Då har jag flest visningar av min blogg. Jag tror inte att det är mig som person ni är intresserade av, ni kanske bara vill känna igen er. Inte känna er ensamma? Eller så sitter ni och småflinar för att jag lägger ut mitt hjärta som jag gör. Hittar mina svagheter? Eller så läser ni av någon annan anledning? Berätta gärna!
Men. Skrivandet är en del av mig. Jag är skriva. Skriva är jag. Om det när något jag kan, så är det att skriva.
För så länge jag kan minnas har jag skrivit. Innan internet fanns skrev jag hemma. I dagböcker. Jag skrev brev. Vykort. Lappar. Citat.
Sen när internet kom så började jag rätt snart hänga i sociala forum. Någonstans vid 20-års åldern hittade jag sourze.se och jag skrev runt en 150-200 inlägg där. Både poesi, novell och debattartiklar. En artikel blev till och med publicerad i en bok. Jag blev intervjuad av blivande journalister i Storstan som ville veta VARFÖR jag skrev offentligt. Jag var på hugget.
Jag har skickat in mängder av manus (främst poesi) till både Bonniers (som jag nästan blev utgiven på. oh yes.) och Wahlström & Widstrand (där fick jag noll respons).
Jag håller i skrivarkurser och jag tänker ord nästan jämt. Favoritordet just nu är: SILLGRISSLA
Så för mig är det egentligen helt naturligt att fläka ut mig på det här viset. Förutom skrivande har jag fläkt ut mig rätt mycket som sångerska och låtskrivare också. Men det är en annan historia.
Jag har försökt skriva om andra ämnen, analysera och debattera. Försökt hålla det fokuset på den här bloggen, men jag har märkt att det är omöjligt att enbart hålla mig till det.
För jag glider hela tiden in mer och mer in människan. Det mänskliga beteendet. Måendet. Psyket. Hjärnan.
Det är ju så vansinnigt spännande. Det är ju vi liksom.
Och någonstans tänker jag: för att förstå andra så måste jag förstå mig själv, och vice versa. Och det bästa sättet att förstå mig själv på är att skriva. Åtminstone just nu.
Så jag fortsätter nog med det. I alla fall ett tag.
I övrigt så fortsatte dagen att vara tung. En HLR-kurs under dagen piggade upp en smula, trots blåmärken på handen efter alla kompressioner.
Men det som piggade upp mest var ändå planteringen av alla vårlökar som dottern ivrigt deltog i.
Så även om den kommande vintern känns oerhört tung just nu så vet jag att det i mars,april kommer poppa upp små Kungsängsliljor runt vårt tegelhus.
Som avslutning delar jag med mig av en av mina absoluta favoritsångerskor: Björk.
Och just idag blir det Human Behavior. Texten förstår ni. Lyssna.
Varför jag läser din blogg?
SvaraRaderaFör att jag fastnade för ditt sätt att skriva, alla dina texter naglar sig fast i huvudet! På ett bra sätt, jag är helt såld.
Sen, så är du en härlig människa. Så det blir intressant att läsa om allt du kan tänkas tänka på.
Sedan har du gjort sådana saker som att stötta mig när det gällde konstiga kommentarer över internet, eller jobbiga möten med granskning av bilder. Att du sedan kan sätta dig ner att prata med mig en stund om ditt och datt och hit och dit. Det sätter spår, för jag tycker sånt är värdefullt. Tid och tankar är det finaste man kan få, speciellt när man inte har fått så mycket och många i sitt liv.
Att du sedan skriver om det här "mörka" och jobbiga. Då I växer man i mina ögon. Det är stort och så bra! För visst känner jag igen det, på flera sätt.
Vi känner egentligen inte varandra så särskilt bra alls, men ändå så har du gjort ett stort fint avtryck i mitt liv! Tänk vad små saker kan vara fint.
Åh, men tack själv för att jag har fått låna din tid och dina tankar också! Det betyder mycket även för mig, att du vågade släppa in mig liksom.
SvaraRaderaOch ja, vi borde nog generellt bli bättre på att ge tid och tankar till varandra. Det hinns så sällan med. Och det är någonstans där i tankar och tid som vi förstår oss och varandra bättre.
Tusen tack för att du är så ärlig. Uppskattas. Sådana människor ligger högt på min lista.
kram på dä! du är guld och fin och bra. rolig dessutom :)