Den växande mamman

När jag födde dotter var jag en mycket osäker mamma. Minsta pip och jag sprang. Minsta avvikelse från den normala rutinen typ om : äta - bajsa - sova blev: äta - sova - äta gjorde mig nervig.

Och maten förstår ni, maten: inget socker. Till vilket pris som helst. Därför känner jag mig vuxen och lite cool idag som bjuder på russin till efterrätt så här på morgonkvisten.

Jag menar: vafan. Slappne av lite.

Det är så mycket som kommer gå snett i alla fall. En föreläsare som var expert på missbruksfsmiljer sa en gång att alla familjer är mer eller mindre dysfunktionella.

Kanske stämmer, eller inte. Men det fick i alla fall mig att slappna av.

Nu var russinet kanske ett extremt dåligt exempel. Men ni fattar vad jag menar.

Det går inte att vara perfekt. Det är helt omöjligt.

Det som däremot är viktigt är att låta barn få vara barn.

Det får man aldrig glömma bort.






- Posted using BlogPress from my iPhone