Morgnarna är värst. Ingen ork. Att göra kaffe känns som ett enormt projekt.

Och tålamodet. Finns ej. Så idag har jag kastat fram dotterns favvoverktyg.

Nu finns det tid för mig att slappa och skriva i minst en halvtimme.

Och för att träna ännu mer på att ta hand om mig själv drar jag till Gävle idag för att ensam och i lugn och ro avnjuta lite hästhoppning.

Jag tror att det handlar om dom här småsakerna faktiskt. Att tillåta mig själv att bara vara.

Det är faktiskt rätt svårt.


- Posted using BlogPress from my iPhone