Earth Hour. Många bäckar små?

Sitter och funderar lite på om små handlingar verkligen gör någon skillnad. Som Earth Our till exempel.

Igår när jag släckt ner den hela lilla lägenheten och tänt massa ljus satte jag mig i fåtöljen och påbörjade mitt deltagande i en världsomfattande action. Kände mig skitbra. Nyttig. Behövd.

Jag frågar E om han tyckte det var viktigt med Eart Hour varpå jag får till svar att Earth Hour påminner lite om avlatsbreven. Man syndar och man betalar. Ungefär som vår hund gör. Hon tar hellre straffet bara hon får rymma en liten, liten stund.

Visst är jag med i E:s resonemang. Denna Earth Our är ett kort ögonblick. Ett ögonblick på endast 60 minuter, ett endaste ögonblick på ett långt år då jag VERKLIGEN tänker på hur hemskt det är att vi förstör vår jord. Hur hemskt det är att vi människor är så lata och oengagerade i hur vår framtid kommer se ut. För jag är inte så bra på det övrig tid. Jag är ganska upptagen med annat. Visst handlar jag ekologiskt ibland och miljömärkt och kravmärkt, jag tänker på att släcka lampor och elda lite extra i spisen, men jag tar också bilen varje dag och jag slänger en och en annan plastbit på fel ställe ibland. Spottar snus i naturen. Jag syndar.

Och sen en gång per år vill jag betala. Knäböja inför högre makter och be om ursäkt för mitt syndiga leverne. Lite som på julafton.

Men jag tror också att det är något bra att ingå i ett större sammanhang. Delta i gemenskapen och arbeta för ett högre syfte. Jag tror människor mår bra av det. Jag tror också att ju fler desto bättre. Att stå ensam och kämpa är ganska svårt. Det blir liksom ingen slagkraft. Visst finns det exempel på människor som av egen kraft påbörjar en förändring av världen.

Rosa Parks till exempel.

Sånt imponeras jag av. Sån vill jag vara.

Jag tror också att alla människor har en eller flera uppgifter i livet. Någons uppgift är kanske att kämpa för miljön, en annans uppgift är att se till att svarta människor har lika stor rätt att sitta ner i bussen som vita, en tredje människas uppgift är kanske att ta någon ridelev till stora, nya och högre nivåer.

Alla uppgifter är lika viktiga. Alla fyller olika syften.

Det är när vi lägger oss ner och inte tror att vi kan förändra som det är allvarligt. När vi lägger oss ner för att vi inte tror oss ha kraften och makten att påverka som vi får problem,

men,

det behöver inte vara så stort. Man måste inte förändra världen på en gång. Man kan börja med så små saker som att hälsa på en ensam pensionär eller att släcka en av tre lampor.

När jag gick på mellanstadiet och vi tjatade på vår lärare att han skulle hämta ditten och datten åt oss brukade han säga:

"Gud gav er två ben, använd dom"

Vare sig jag trodde på Gud eller inte så fattar jag vad han menade. Använd det du har! Gör det du kan!

Lite så tror jag att jag menar. Vi måste göra det vi kan, även om det är så futtigt som att släcka ner världen 60 minuter per år.