Leksaker

Innan jul var jag i stan som alla andra och trängdes. Då får jag syn på en mamma, hennes barn och tillhörande barnvagn. Det var iskallt utomhus så de hade ju förstås packat på sig en massa kläder, och ja, den här lilla som var runt en 8-10 månader började ju tycka det var lite väl varmt. Så det gnälldes. Och stökades.


Men mamman hade ett knep. Hon hade en multisuperduperanläggning fastspänd på barnvagnen. Det fanns både en ratt, en stereo, ett plingplongtangentbord och hade jag vågat kikat (ja, gör jag stod verkligen och tjyvkikade) ännu mer hade jag säkert hittat både en micro och ett kylskåp. Nu valde mamman funktionen: lugna-det-varma-barnet-med-en-Alfabetssång. En Alfabetssång som mitt i julruschen skulle lugna både barnet och mamman.

För hur skulle annars mamman kunna fylla på högen av leksakerna?


Det är inte det att jag är emot leksaker. De fyller en funktion. Det finns många leksaker som är smarta, tilldragande och utvecklande för det lilla och större barnet,

men ibland tror jag att vi tror lite för mycket leksakernas förmåga att stimulera och lugna ett barn.

Jag tror till och med att vissa av dessa leksaker hämmar barns egen fantasi och skaparförmåga. Man tar liksom bort själva grejen med leken. För i leken utvecklar ju barn bland annat sin fantasi och skaparförmåga.

Men hur ska de kunna fantisera när leksaken redan har "allt" ?

Jag tänker bland annat på dessa ljudleksaker, visst är det spännande med ljud! Men ibland är det så mycket ljud att barnen själva inte hinner tänka själva hur saker och ting kan låta. De får inte använda sin fantasi.

Men jag förstår också denna mamma med superduperanläggningen. Hon var säkert trött. Stressad, det är ju så mycket att hinna med innan jul. Jag använder också snabba metoder ibland. De kan vara väldigt bra för en slutkörd förälder med brist på energi och kreativitet,

men vilka slags leksaker vill vi ha? Vilken funktion ska de fylla? Hur många leksaker behöver ett barn egentligen? Behöver de verkligen ha tre backar med bilar?

Utmaningen ligger nog i att som förälder hitta på nya och spännande lekar med de leksaker som finns. Eller låt de upptäcka själva! Kanske din strumpa är det mest spännande din son någonsin har sett?

Det märker jag själv, när dotter tröttnar på en leksak så är det så lätt att slänga dit en ny, men ibland, när jag är riktigt pedagogisk och duktig (för pedagogisk ska man gärna vara) så försöker jag hitta på en ny lek med leksaken och det vips så fick leksaken en ny funktion.

Och ibland så kan hon sitta hur länge som helst och pilla med en liten grunka hon hittat nånstans på golvet. Typ en strumpa.

Det finns också en liten hets kring det här med leksaker och böcker och stimulans. Jag har hört talas om föräldrar som hänger upp alfabetet ovanför sängen så barnet redan i spädisålder ska känna igen bokstäverna. Kanske det är lite väl ambitiöst? Jag förstår idén, men jag tror också att barnen hinner lära sig.

Det är inte så bråttom.

Ulla Wiklund är en klok människa som arbetat mycket med pedagogik både i skolan och inom kulturområdet, hon poängterade under en föreläsning hur viktigt det är för barn att få reflektera.

De behöver tid att få ta in det nya som sätts i deras händer,

perception - reflektion - produktion.

Och det här tror jag på. Vi vågar låta barnen får lära sig att saker och ting tar tid. Och snabba lösningar är oftast väldigt tillfälliga.

Jag tror också att när barn har för många valmöjligheter så blir de lite rastlösa. Ska jag leka med den gula bilen eller den bruna bilen eller den röda bilen som låter pling-pling-pling? Det blir ett rastlöst lekande där föremålen ständigt måste bytas ut för att barnet inte ska tröttna.

Men ja, vi är barn av vår egen tid och eftersom det mesta ska gå fort idag så är det inte konstigt att vi gör som vi gör. Många av oss vuxna är själva rastlösa och söker ständigt nya föremål att ta ut vår rastlöshet på. Vi byter jobb, byter klädstilar, byter inredning, byter partners, byter bilar, byter dieter och så vidare i någon slags tro att vi blir lyckligare om vi bara hittar rätt "grej".

Och jag menar. Vilket blir den julstressade mammans nästa steg för att roa och lugna sitt barn?