Igår fick vi hem ett reklamhäfte från ett av dom där stoora blöjföretagen, ett sånt här reklamblad som inte utger sig för att vara reklam, men som i själva verket är det. Reklam för vad mammor och pappor ska göra. Vara. Ägna sina dagar åt.
I detta häfte finns ett kapitel där man kan läsa lite om barnets utveckling, sen finns det två andra kapitel som heter :"Jag själv" och "Familjen"
Jag reagerar. "Jag själv" ? Vem är "jag". Är det författarna till häftet eller är det någon annan, någon som ska intervjuas i häftet? Jag tittar på underrubrikerna och ser texten:
"Bort med mamma magen".
Poletten trillar ner! "Jag själv" är ett kapitel enbart skrivet för mig, mamman. Men gud vad snällt! Tack.
Under "Familjen" hittar man rubriken: "På vift med pappa". Åh, men tack! Tack för att du berättar för pappa E hur han ska packa sin skötväska när han ska ut med dotter...
För det första. Varför ska mammamagen bort? Varför är det så viktigt? Och varför tror ni att jag vill ha tips om varför mammamagen ska bort? Okej, visst har jag haft stunder då jag känt att det vore trevligt att komma i mina gamla jeans, jag gillar inte att shoppa och det vore skönt att slippa. Men behöver jag ett kapitel om det? Behöver jag gång på gång få läsa om hur man som kvinna på bästa sätt ska göra för att gå ner i vikt eller hur jag ska göra för att få en fit kropp?
Nej, det behöver jag inte.
Och kapitlet till pappan. Kapitlet som finns under FAMILJErubriken är ju fördummande. Som om en pappa inte ska kunna packa en skötväska.
Hm. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tror jag skrattar. I reklam är det ju väldigt vanligt att man skiljer på kvinna och man. Män sätts ofta i "aktiva" sammanhang, de sportar, bygger, snickrar och så vidare. Kvinnor är ofta passiva. De bara är. Och att detta företag fortfarande använder sig av denna marknadsföring är väldigt, ja, vad ska jag säga: omodernt. Förlegat.
Men å andra sidan är det ett företag som säljer saker till familjer och barn och där är ofta värderingarna ganska omoderna och förlegade. Det vet vi ju redan.
Det som också är intressant är hur man i detta reklamhäfte skiljer på mamma och familjen. Mamma får liksom stå för sig själv, som ett högre väsen, hon är så oerhört speciell att hon får ett helt kapitel medan pappa får ingå i "familjen" och vara en rolig detalj. Lite så där dumsöt som inte ens vet hur man packar en skötväska.
Dubbelbottnat. För å ena sidan beskrivs mamma ofta som själv grundbulten i familjen, ingenting skulle fungera utan henne. Hon sköter hem och hus och barn och mat och tvätt och allt det där som är som en evighetsmaskin. Hon är ett måste för att familjen ska funka. Och i och med detta blir hon också så himla speciell, så outbytbar, så himla... ensam skulle jag vilja säga. Så himla ensam så hon måste ha egna kapitel och egna böcker för att överleva. Stå ut med sig själv. Stå ut med evighetsmaskinen. Sorgligt.
Tillbaks till häftet. På sidan bredvid pappatipsen (där finns för övrigt en bild på en rolig pappa som leker och busar med sitt barn) finns lite tips för mamman (stor bild på mamma och barn där hon ömt pussar barnet på kinden). Och vad innehåller dessa tips? Hm. Låt se.
"Rör på dig. En daglig promenad med eller utan barnvagn kan pigga upp dig och DESSUTOM ta bort något extrakilo från mammamagen"
"Var kreativ. En dagbok eller fotoalbum om ditt barn är ett bra sätt att vara aktiv och dessutom en bra kom-ihåg-hjälp ..."
"Be om hjälp ... Pappan kanske kan ta lite mer ansvar för barnet när han kommer hem på kvällen, om han jobbar på dagen"
Ska pappan "kanske ta lite mer ansvar" (lägg märke till ordet: kanske, det liksom viskas fram) för barnet när han kommer hem på kvällen? Ja, kanske det eller så är det typ självklart.
Men vi vet ju att det inte är självklart. Precis lika osjälvklart som att alla mammor vill ha bort sin mammage. Ingenting är för givet. Det är olika från familj till familj.
Ska det vara så svårt att fatta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar