Är det genom att aldrig tillåta henne bära rosa kläder? Är det genom att säga att hon är tuff istället för modig och cool istället för söt?
I julas fick min dotter en del kläder av släkt och vänner. Bland annat fick hon en rosa overall med en brun liten svamp på. Dotter fick dessutom en rosa mössa. Men inte nog med det. Innan jul fick hon som grädde på moset ärva en rosa pulka. Shit. Hon kommer bli förstörd.
Jag minns när vi skulle åka till slalombacken för att grilla lite korv. Hon var helt rosa. Från topp till tå. Som en sockermaräng. Jag och min sambo vågade nästan inte åka dit. Vi skämdes. Det hela slutade med att vi la en brunfilt över henne så inte pulkan syntes.
Ganska fånigt kan jag tänka såhär i efterhand.
För jag tror inte att det enbart hänger på färgen. Det hänger mer på hur vi föräldrar och andra vuxna gör. Vad säger vi till oss själva framför spegeln? Hur är vi gentemot varandra? Hur ser uppdelningen ut i hemmet?
En kusin till oss fick en fråga i skolan en dag: "Vad jobbar dina föräldrar med? "
Hon sa: " Mamma kör truck och pappa diskar".
Dessa barn är barn som ibland traskar omkring i rosa kläder och har både lite smink och clips i öronen. Men att mamma "kör truck och pappa diskar" tror jag är viktigare. Ni vet: Barn gör som vuxna gör, inte som dom säger.
Ta bara hela unisex-handeln. Kläder som i gott syfte tagits fram både för pojkar och flickor. En bra grej. Men om mamman fortfarande står och sminkar sig 1 timme innan hon går till jobbet medan dotter springer omkring i unisexkläder så avtar liksom själva poängen med unisex. Barn gör ju som vuxna gör.
Men är det farligt med lite smink då? Nej, det är det inte. Men det beror på vilket sätt. Om sminket är ett tvång för mamman för att våga vistas utomhus tycker jag det sänder ut fel signaler till barnet. "Du är inte good enough. Förbättra dig! "Är det farligt att säga till en tjej att hon är söt? Nej. Men om hon bara får bekräftelse när hon är söt så är det åt skogen. Samma sak gäller för en pojke. Såklart.
En klassiker på temat: "bekräftelse för att du är söt" är ju den "gråa musen" som med jämna mellanrum blev utfryst i skolan. Men när hon går ner en 8-10 kg och färgar håret och börjar sminka sig så väller uppmärksamheten in. Antingen för att hon nu äntligen blivit "normal" eller för att hon blivit "söt" eller för att hon kommit på ett bra sätt att späka sig själv. Eller så är det för att det är så flickor ska vara. Söta, smala och vältränade. Helst snälla också.
Men att en flicka blir ojämställd för att hon råkar ha en rosa overall på sig då och då tror jag inte på. Och att en pojke blir ojämställd för att han har en Hulken-tshirt nån period tror jag heller inte på.
Jag tror mer på att om man ständigt för en dialog med sitt barn om hur saker och ting kan se ut i den här världen, försöker visa både genom handling och ord att det finns olika sätt att leva på, vara på, se ut på så blir det nog bra ändå.
Men framförallt. Ge dom bekräftelse för att de är människor. Inte för att de är pojkar eller flickor.
Hihi, läste precis vår yrkestidning "förskolan" som handlade om jämställdhet, och är dessutom för tillfället med i ett genusnätverk inom vår enhet. Viktiga, stora och svåra frågor. Många fastnar tycker jag i resonemanget i huruvida könsskillnaderna är socialt betingade eller biologiska. Jag tycker faktiskt inte att det är så viktigt att diskutera huruvida de är det eller inte. Det viktiga är ju att se att pojkar och flickor faktiskt inte har samma förutsättningar och faktiskt inte får samma möjligheter att utveckla sig själva. Sen om man verkligen kan födas med en speciell "diskgen" låter jag vara osagt...
SvaraRaderaBrukar få lite ångest ibland när jag inser att jag troligtvis har valt mitt yrke pga...att jag är kvinna... Du vet, den berömda ryggsäcken sitter ju där på ryggen och skaver och är på tok för tungt packad ibland.
Jag håller med fullständigt. Jag och din sambo hade faktiskt en liknande diskution i ateljén häromsistens. Jag brukar tänka om alla rosa givna kläder som Nike haft på sej är hon ändå för liten att komma i håg:) Vad du skriver bra förresten/Kram Pia
SvaraRaderaÅsa: Ja, ibland blir diskussionerna lite stelbenta. Man fastnar liksom.. Huruvida det är biologiskt eller socialt betingat kanske inte är sådär superviktigt. På ett sätt är det ju det, för är det socialt betingar så har vi ju massor vi kan försöka göra åt det! Men är det biologiskt så är det ju svårare,
SvaraRaderamen hur det än är så är ju situationen som den är och hur gör vi nu?
Kanske det inte är hela världen att sonen leker med bilar om han tycker det är roligt? Kanske man inte ska bli så orolig, för om man är en medveten och reflekterande förälder som VILL att ens barn ska bli hyfsat fria och jämställda så kommer den nog bli det, mer eller mindre. Åtminstone mer än de barn som växer upp med föräldrar och vuxna som skiter fullständigt i det.
Och vad är egentligen att vara jämställd? Är det som pojke att springa omkring i klänning eller är det att kvinnor och män har lika lön och ges samma möjligheter i arbetslivet etcetera.
Pia: Eller hur. Det är nog viktigare att prata om andra saker med dom, som att dom är minst lika bra som männen och förtjänar minst lika bra lön osv i alla oändlighet.
Det är nog därför jag pratar om att "bara få vara människa", det ska vara självklart. Drömläge vore att inte ens behöva jämföra man och kvinna utan att man istället sa pratade om att människor har rätt till lika behandlning.
Men nu är ju det inte så, det görs skillnad på kvinna och man och då blir ju jäförelsen där.
Och ja.. Åsa. Vad min ryggsäck är packad med är heller inte att leka med. Man får brottas varje dag .
Du har helt rätt i det du skriver Marita! Barn gör som vi gör!
SvaraRaderaJa, jag tror det har större inflytande än vad vi säger.
SvaraRaderaSen en rosa klänning eller en bil T-shirt då och då tror jag inte är det allvarligaste problemet.. Även om jag inte förespråkar rosa på tjejer och blått på pojkar bara för att dom är just tjejer och pojkar.
boktips: Familjeboken. väldigt bra att läsa för sitt barn. Ruby diggar den! där kan man börja med att få bort vårat heteronoma samhälle. kram Helena
SvaraRaderahttp://www.biblioteket.stockholm.se/default.asp?id=8227&extras=505671%2FID
tackar Helena! Ska genast kolla upp.
SvaraRaderakram.