Våren har kommit! Speciellt till Facebook.

Våren är här! På riktigt alltså. Jag har sett det på Facebook.

Solen skiner in genom fönstren och pelargonerna har börjat knoppa och slå ut. Det knastrar så fint under skorna när man går på den snart varma asfalten. Äntligen är det tid för att flytta ut våra tunga vinterkroppar ut i solen. Kanske med en kopp kaffe, eller med en bok.

Men då.

" Vårstädningen avklarad. Check!"

"Klockan är inte mer än 07:35 och jag har redan hunnit promenera i vårsolen och hunnit svabba av kökgsolvet"

"Helgen spenderades med snabeldraken och bra musik. Nu är det vårfint"

Och inte att förglömma.

"Tack bästaste Pialotta för tipset om hur man putsar fönstrena på bästa sätt". 

Åh. Alltså. Stryp mig! Låt mig vara. Låt oss vanliga dödliga människor få slippa den här vår-psykosen. Visst. Jag älskar också våren. Ljuset. Värmen. Tussilagorna. Leran på hästarna. Busiga hästarna. Marsgalna katten.

Men allt det där andra.

Alltså. Jobbar inte ni? Hur många timmar har ni på dygnet? Hur orkar ni egentligen?

Jag vet att jag blir vansinnig på dom här statusarna för att jag själv känner någon slags jävla press över att prestera fram ett vårhärligt hem. För att jag är uppfostrad sådan.

Men är det inte sånt vi ska bryta? Hur roligt var det när våra mammor slet en vecka med vårstädningen? Julstädningen? Höststädningen? Vem lekte med oss då? Ska vi verkligen gå i samma fälla?

Fine. Det kanske inte är något problem för er som skriver det här. Ni hinner och orkar säkert allt ändå.... Vara en glad glad glad mamma med hur mycket tid som helst. (ligga och gråta gråta gråta sig till sömns)

Ja, och nej. Ni behöver inte anpassa era statusar efter en liten skit som mig. Men.

Kan vi bara inte gemensamt försöka att inte leva som en kvinna på femtiotalet. Snälla?

Det blev ju inget bra. Alla slet ju ihjäl sig. Barnen blev försummade. (ja. jag generaliserar. men det blir enklare så).

Så. Okej.

Här är klockan 08:23 och jag har inte svabbat eller promenerat. Om en timme tänker jag dra på mig ridkläderna och åka till stallet och lorta ner mig. Sen när jag kommer hem måste jag nog duscha och äta.

Sen jädrar blir det trädgård som gäller.

Eventuellt måste vi nog också dammsuga idag. Man måste ju det ibland. Men roligt och härligt är det inte.
Och jag tänker definitivt inte elda på vår-städ-psykosen med glada tillrop.

Tjo!