Hoppla!

Fredagkväll. Ligger i soffan och varvar ner till lite hästhoppning från 2002 med bland annat Malin och Flippan.

Jag fattar allvarligt inte hur dom vågar. Dessa hinder! Och det ser ju så sjukt smidigt ut. Roffes Pialotta är ju en gasell för bövelen.

En annan trasslade sig ju över 60 cm i onsdags och hade hjärtat utanpå skyddsvästen. Bella skötte sig även om hon på något vis hoppar i slow motion, men jag var harig och osäker.

Men med hjälp av pepp från halva ridskolan och tränare så kom jag över till sist. Det var ju liksom egentligen inte höjden som spökade, snarare övningen.

Studs! Min skräckövning. Bommar på marken. Ni fattar ju. Hästen kan ju snubbla. Rulla på dom. Vi går omkull. Åh. Dessa tankar.

Och är det någon gång jag flygit av i mitt liv så är det just i studsen.
Flera gånger.

Men. Jag klarade det. Rätt kul också.

I helgen väntar Castor, trädgård och date med två Lindor och deras barn. Ser fram emot!

Just nu måste jag ge den här pärlan lite kärlek. Det pips och gnälls.