Denna lilla superhäst som tillsammans med Roffe tagit både EM-guld och OS-silver. Denna lilla superhästen som både satt ridsporten på kartan och Sverige såklart!
Hursom. I morse när jag tog min sedvanliga morgonsurf så hittade jag rubriken:
"Scandinavium i tårar".
Och då har Marita två val.
1. Titta på avtackningen och gråta, gråta, gråta
2. Skita i avtackningen och bespara mig lite tårar
Och jag vet att det inte finns något mellanting. Innerst inne. Men ändå får jag för mig att jag jo, jag tittar på avtackningen och LÅTER BLI ATT GRÅTA (alltså, det är inget fel med att gråta, det är bara det att jag är så förbannat känslig och gråter för allt som kan tänkas slå an mitt finska vemod. och ibland tröttnar jag på det).
Så det gjorde jag.
http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Nyheter/2013/4/Scandinavium-i-tarar/
Men tårarna rann. Såklart. Jag var tvungen att snabbspola flera gånger för att det inte skulle bli för ledsamt.
Värst var det när dom la på guldtäcket (men alltså seriöst, hur gammal är jag?).
Det är faktiskt lite intressant. Ni som känner mig vet att jag inte är speciellt intresserad av någon annan sport än ridning, men ändå. När det blir finaler och cuper och när många års slit skall upp till bevis så är tårarna där. När Carro Kluft var i farten grät jag mest hela tiden.
Det är någonting med den där sporten. Det är någonting med det där slitet. Alla år av träning, träning. Viljan.
Och så när dom lyckas så blir jag så jävla lycklig. Så jag gråter.
.........................................................................................................................................................
Igår kväll var jag däremot inte så lycklig. Och jag har endast mig själv att skylla. Jag klickade runt på youtube och hittade vidriga klipp på
rodeo-ritter. Organiserade såna i syfte att underhålla publik.
Och Fy fan. Jag orkar inte med denna värld.
Jag ids inte ens lägga upp filmerna här. Det är bara för vidrigt.
Och det är ytterst ovanligt att jag önskar andra människor olycka. Men. När människan plågar och driver djur till vansinne då finns det inga ord för mitt raseri.
Låt djuren vara! Punkt. Usch.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så. Idag ska jag försöka organisera mitt huvud lite. Göra några måsten. Göra några roliga saker. Och förhoppningsvis hinner jag med lite vila också.
Tjing på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar