Scenario: 31-årig nervklen kvinna är på promenad med sin tax och broderns fågelhund. Solen skiner och det doftar vår. Det har precis regnat och luften är sådär varm och tung som den kan vara precis efter ett regn. Fågelhunden badar i sjön och taxen vilar i solen. En bra kväll med andra ord, men, plötsligt blir fågelhunden taggad. Den 31-åriga nervklena kvinnan anar ugglor i mossen. Men det enda som ligger i mossen är en ekorrunge som kvider. Den skakar. Hon vet inte om det är av rädsla eller av smärta. Men den skakar, och blinkar med ena ögat. I övrigt ligger den helt stilla. Den 31-åriga nevklena kvinnan platsar de två jakthundarna och de sitter blickstilla. Spanar in bytet. Det skulle räcka med ett litet "varsågod" så skulle plågan för ekorrungen strax vara över. Men det klarar hon inte av.
Istället böjer hon sig sakta ner och petar på ekorrungen med en pinne. Ekorrungens kropp är tung mot pinnen. Hon plockar upp sin mobiltelefon och smsar sin karl. Frågar hur i hela fridens namn hon ska göra.
Han kommer.
Med sig har en tom kasse från Time och en hammare. Den 31-åriga nervklena kvinnan vänder sig bort och blir svimfärdig. Nej nej nej. Inte döden. Inte nu.
Han går fram till ekorrungen och försöker peta liv i den. Men den bara skakar, och blinkar med ena ögat. Blink blink. Han konstaterar: noll aktivitet i bakbenen. Den är förlamad. Kanske den har brutit ryggen? Kanske den har ramlat ner från ett träd eller blivit påkörd? Egentligen spelar det ingen roll. Ingenting spelar någon roll förutom att den måste få ett avslut på sitt lidande.
Den 31-åriga nervklena kvinnan tar de båda jakthundarna och springer ifrån platsen. Hon trycker in fingrarna i öronen. Hon vill inte höra ljudet av hammare mot litet huvud.
När han är klar lägger han den den vita plastpåsen i cykelkorgen. Den är tyngre Hammaren lägger han bredvid. Han cyklar ikapp och han ser att hon har gråtit. De går tysta hem och lägger sedan den vita kassen i soptunna.
Dom stänger locket.
Adjö du fina korre. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar