Renovera! Nystarta!

Läste i en mamma-tidning häromdagen om ett par med barn som brukade renovera och möblera om en sisådär sjuttio gånger per år. De bodde i en sånhär skitsnygg lägenhet (sekelskift såklart) med superhögt i tak och enorma fönster så det skulle kännas sådär "luftigt" som man gärna vill att lägenheter och hus ska kännas nuförtiden.

Lägenheten var tipptopp. På alla möjliga sätt och vis.

Det som störde mig lite var mammans nästintill hysteriska renoverings slash förnyelsebehov. Hon upplevde det som att varje gång hon och hennes karl möblerade om eller renoverade så fick dom en "nystart". Då kan jag inte låta bli att tänka:

Vad är det som ska startas om? Dom var ju småbarnsföräldrar.. Hm, att bli förälder kan göra intressanta saker med ett förhållande. Att vyssja en bebis 4 timmar om natten kan lämna små avtryck i både humör och allmän inställning till livet. Hade dom det lite halvrisigt? Inte kramats på länge?

Även om det är lite fult att säga detta så brukar renovering och rust av hus, bil, båt, traktor, stuga etcetera vara ett knep som vissa par tar till när det knakar i fogarna. Det vill säga relationsfogarna. Jag har själv gjort det. Man känner att något är fel, trist och tråkigt, och för att lappa ihop det som känns lite tjyvens tänker man att tja, en rust kanske vore något? Då får vi ju göra något TILLSAMMANS, vilket ofta är det man behöver vara när fogarna knakar. Och visst, gemensamma projekt och mål är hälsosamt får tvålivet, men när det blir hysteriskt, när det alltid ska rustas och fejas, när man alltid måste hålla på och göra om, nystarta då tror inte jag det är så hälsosamt.

Jag har även hört att man kan renovera ihjäl ett förhållande. Och det tror jag också på.

Det som också fick mig att tänka till ytterligare en gång i det här reportaget var hennes unga ålder. 26 år. 26 år! Finns det inte roligare saker att göra då? När jag var liten var det dom "gamla" som byggde och renoverade för att det behövdes.

Man renoverade för att saker och ting höll på att gå sönder.

Idag renoverar man för att det är "kul". Man behöver en nystart.

Men jag tycker det är skittråkigt att rusta. Det är inte roligt att kliva omkring i slipdamm. Det är inte roligt att knöla in ett rum i ett annat. Det är inte roligt att kånka och bubba.

Men kanske det är så att man kan ha detta som hobby? Ungefär som att sticka, virka, spela fotboll och rida?

Och nej. Det är inget fel i att rusta och renovera lite då och då. Jag har en del kompisar och familj som är skitbra på detta. Wow! Jag blir imponerad. Imponerad av ert tålamod, er kreativitet och er lust.

Men när rust och renovering blir ett sätt, nästan ett tvångsartat sätt för att "nystarta" så undrar jag om det inte är bättre att slå sig ner i soffan och ta och prata lite med varandra istället.