Lördagar har blivit lite utav en städdag. Och NEJ NEJ NEJ vad jag inte vill att det ska ha blivit så.
Jag har ju haft en del problem med strukturen i, utanför och runt mitt huvud. Så i våras bestämde jag mig för att göra ett städschema, eller vänta, ett veckoschema där det stod vad som skulle göras osv.
Och ja, vi var två om det. Vi är inga strukturmänniskor någon av oss. Och det var skönt med lite ordning och reda ( även om det kändes löjligt att tvätta när det knappt fanns någon tvätt).
Well. Det blev semester, vi släppte schemat och ja, har inte kommit igång ännu.
Så. Nu. Lördagar. Städdagar. Det är precis som att helgen inte kan börja om det inte är städat. Och jag HÖR och LÄSER hur knäppt det låter.
Och idag är jag trött på detta och jag tänker skita i att städa. Vet inte hur ni andra hinner i veckorna, men här går vi om varandra och är för det mesta ensam förälder med barn och ja, kvällarna går åt till att laga mat, äta, leka och sova.
Och ja. Hästarna. Jag lägger väl en två-tre dagar i veckan på dessa fantastiska djur
så där försvinner ju en hel del sköta-hemmet-tid.
Och JA JA JA vi är två om hemmet. Men det vore väl inte riktigt rimligt att Emil ska sköta hemmet medan jag är och galopperar i skogen?
Och så läser jag om abortlagen i El Salvador där kvinnor åker i fängelse om de får missfall. Ja, ni läste rätt: Missfall. Och så tänker jag att mitt lördagsbekymmer är så fånigt att jag nästan skäms för att jag skriver ett blogginlägg om det.
Ja just ja. Det var ju två månader sen jag skrev sist. Och tror det har med fånigheten att göra,
Känslan av att skriva om saker som i det stora hela inte har någon betydelse.
Men ok. Nu är det gjort.
Så. Vill du ha lite perspektiv på tillvaron, googla abortlagen i El Salvador vetja istället för att dra fram skurhinken.
Posted using BlogPress from my iPhone
