Å hej och hå.
Jag tog visst en liten bloggpaus. Trodde i min enfald att jag skulle blogga och skriva och tänka och fundera från Fred & Kärlek-festivalen också, men icke, hjärnan tog time-out. Och så här i efterhand var det nog det absolut bästa som kunde hända. För vilka fantastiska uppevelser man kan vara med om, bara man släpper dom inpå en.
Som Mumford & Sons till exempel:
Eller varför inte att tala om Skrillex. Det fanns inte en människa som inte dansade:
Vad gäller min älskling Regina blev det som det ofta blir när man "möter" sitt drömband, sin drömartist, jag blev lite besviken. Jag vet inte riktigt vad det var, men jag saknade nog den här vardagsrumskänslan. Det blev för stort. Flygeln stod för långt borta, hon såg så liten ut. Jag hade hellre velat haft henne bredvid mig, såsom man endast kan ha någon hemma; i vardagsrummet, eller i bilen eller så.
Men min drottning, det är hon fortfarande.
I övrigt har jag tagit semester från allt. Från exakt allt annat utom min familj och mina vänner. Nu är det Emil, dotter och jag som gäller. För hur man än vrider och vänder på allt så är det det enda som räknas. Hur familjen än ser ut (behöver nödvändigtvis inte vara mamma, pappa, barn - grejen) så är familjen det bästa. Där får man andas i lugn och ro.
Och i min familj trivs jag allra bäst just nu.
Nu när jag ändå har er på tråden så vill jag bara berätta att jag kanske inte kommer hänga här lika ofta nu under semestern, för min hjärna behöver verkligen andas. Men när jag väl hänger här så önskar jag såklart kommentarer, idéer, ord, tankar och funderingar från er.
Puss på er. Livet är fint.
